- bräcka
- {{stl_39}}bräcka{{/stl_39}}{{stl_4}} [˅brɛka]{{/stl_4}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_11}}1.{{/stl_11}}{{stl_7}} (-n; -or) Bruch{{/stl_7}}{{stl_42}} m{{/stl_42}}{{stl_7}}, Riss{{/stl_7}}{{stl_42}} m{{/stl_42}}{{stl_7}}, Sprung{{/stl_7}}{{stl_42}} m{{/stl_42}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_11}}2.{{/stl_11}}{{stl_7}} (-te){{/stl_7}}{{stl_42}} v/t{{/stl_42}}{{stl_7}} brechen, knicken;{{/stl_7}}{{stl_5}} GASTR{{/stl_5}}{{stl_7}} braten, rösten;{{/stl_7}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_9}}bräcka ngn{{/stl_9}}{{stl_6}} fig{{/stl_6}}{{stl_7}} jdn übertreffen;{{/stl_7}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_9}}bräckas{{/stl_9}}{{stl_7}} bersten, brechen;{{/stl_7}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_9}}bräckt vatten{{/stl_9}}{{stl_7}} Brackwasser{{/stl_7}}{{stl_42}} n{{/stl_42}}{{stl_40}}{{/stl_40}}{{stl_11}}3.{{/stl_11}}{{stl_42}} v/i{{/stl_42}}{{stl_7}} anbrechen{{/stl_7}}
Svensk-tysk ordbok. 2014.